Här tänkte jag skriva om vad gjort i sommar, hur det gick på Night Hawk (en orienteringsstafett) och om hur det ska bli att flytta in i sin första riktiga egna lägenhet. Jag började utvärdera helgens lopp men jag känner inte för att skriva om det. Inte nu.
 
I söndags plingade det i min mobil, som så många gånger förr. Jag blev på riktigt helt matt när jag läste vad det stod. Nämnas kan ju också att jag sovit ca 4 timmar den natten och var inte jättehög på livet utan ville egentligen bara sova vidare. Men det gick inte. Jag försökte tränga bort tankarna ett tag och lyckades rätt bra ända tills Sverige. Då tog jag upp mobilen direkt (eftersom den tydligen inte fungerar i utlandet så kunde jag inte ringa från Norge) och ringde Olivia. För det är det detta delvis handlar om.
Eksjö var mitt hem i tre år. Men Olivia har varit min vän i så många fler. Hon är en av mina äldsta och första kompisar från orienteringen och fortfarande någon jag håller hårt om. Hon är en helt underbar person och jag lider lite med er som aldrig träffat henne.
Exakt vad som hänt låter jag vara osagt för det är inte min sak att berätta det, men att Olivias hem sakta börjat brinna när hon ligger och sover och att hennes granne tragiskt nog omkommer gör ont att bara tänka på. Vad skulle jag gjort om det var hon?
 
Första gången mobilen visade ett Facebook-meddelande var för cirka ett halvår sedan. Då berättade F att hennes mamma dött.
Andra gången fick vi reda på att en kille som stått L väldigt nära hela Eksjötiden trillat ihop på en utlandsresa och aldrig vaknat igen.
I måndags läste pappa tidningen och såg där en dödsannons som gjorde mig väldigt ledsen. Natten mellan måndag och tisdag låg jag vaken och lyssnade på min lillasyster som låg i rummet bredvid och grät sig till sömns.
 
Är detta livet? Kommer det alltid perioder som gör ont för att vi sedan ska få en ökad känsla av glädje och kärlek? Är det för att jag blir äldre? Det kanske alltid har varit såhär. Jag vet inte.
 
Något jag lärt mig 2015 är att inte ta något för givet så ring din bästa vän, skänk någon en extra omtanke, hälsa på din mormor. Make love, not war.
 
 

3 februari 2015

Änglar och demoner

Tankar

Idag är en sådan dag då allt sätts på sin yttersta spets. En dag då ens egna annars så stora och jobbiga problem blir de minsta i världen. En dag då vi påminns om hur kort livet kan vara och hur hjälplös en kan känna sig. Idag är en dag då jag önskat tusen gånger att ordet "om" fanns och att "om" jag fick chansen så skulle jag säga de orden jag aldrig hann säga. Alla har vi dagar som är sämre än andra. 
 
För nästan 24 år sedan fick himlen den finaste av änglar då min brors liv tog slut alldeles för fort. Sedan dess har många andra värdefulla personer i mitt liv förvandlats till änglar och jag kommer aldrig mer få chansen att berätta hur mycket dem har betytt för mig. Så därför vill jag berätta hur imponerad jag är av mina föräldrar att klara av att förlora ett barn och ändå sprida så mycket kärlek till andra. Ni är de starkaste jag vet, jag älskar er.
 
Idag har jag pratat med några av mina bästa vänner från gymnasietiden, som fortfarande är mina bästa vänner. Vi kom fram till att orden "jag älskar dig" och "jag saknar dig" är ord som används alldeles för sällan. Och att få höra just de orden av sina bästa vänner kan vara det finaste som finns. Ord som kan rädda både liv och relationer. Jag är lyckligt lottad som har så många jag kan säga de orden till, rakt från hjärtat. Så nu vill jag säga de orden till alla mina vänner där ute, jag älskar er.
 
Och nu till demonerna. Vi kan ganska ofta med enkla gester eller ord hjälpa till att utrota demoner i folks huvuden. Vi kan hjälpa människor till ett bättre liv genom att behandla dem som vi själva vill bli behandlade. Klyschigt, men ack så sant. Jag har själv varit med och sett människor i min närhet som lyckats bli av med sina. Huvudspöken som ibland kan vara små och ibland större. Men ibland gör vi allt rätt som i slutändan ändå inte helt räcker till. Demonen förvandlas till något ännu mörkare och tillslut finns det inget kvar utom just ett mörker. När det händer så har våra änglar det bättre där uppe än på jorden bland oss. Där kan de vaka och hjälpa oss här nere att vara bättre människor och leva livet fullt ut.
 
Så mycket kärlek.