17 april 2018

Jag flyttar hem!

Allmänt

Hei folkens!
 
Nu var det ett tag sen... ;)
 
Jag sitter i skrivandets stund i vår lägenhet i Oslo och försöker kurera mig. Rök på en förkylning från helvetet i torsdags. Den bara knockade ut mig fullständigt, jag hade inte en chans att stå emot. Mitt immunförsvar, ja ni som vet ni vet... 
Två veckor innan 10mila, med uttagningstester och formtoppning. Ja, det kom ju inte lägligt men gör en förkylning någonsin det? Jag kryssar fingrarna för att jag är frisk nog att gå till jobbet i slutet av veckan.
 
Vad händer annars då? Jo, Oslo-life rullar på. Mest jobb och träning när kroppen tillåter. Många turer fram och tillbaka till Halden i det sista. Men också några turer till stugan på västkusten. Det har varit en lång vinter, och än är den inte borta. Men det är inte långt kvar nu. Längtar så! Något som heller inte är långt bort är min flytt tillbaka till Svealand. Den 12e maj går flyttlasset till Värnamo. Värnamo som jag inte bott i på ÅTTA år. Jag flyttade hemifrån 2010, då var jag 16. Nu har jag nyss fyllt 24. Anledningen till att jag väljer att lämna Oslo lite tidigare än planerat är för att jag har fått sommarjobb/praktik hemma på ett arkitektkontor. Där ska jag jobba fram tills skolan börjar i september (bortsett från sex veckor semester då, hehe). Så, jag ska alltså gå från att vara Oslobo till att bli smålänning igen. Ganska spännande ändå. Och med tanke på att mina föräldrar precis flyttat från ett stort hus till en lägenhet så blir det nog ännu mer spännande. Lite konflikter i vardagen har väl ingen dött av ;) 
 
Min tid i Norges huvudstad har varit väldigt bra. Det var saker som inte blev som jag hade tänkt men är det inte så livet är? Och vem vet, jag kanske kommer tillbaka (för mer än att hälsa på Mats). Dagens planer sträcker sig inte längre än två år framåt.
 
 
 
På återseende bloggen!
 
 
Mer än två månader på andra sidan gränsen har gått. Jag har skaffat jobb och vardagen rullar mer eller mindre på. Det är ju snart jul, vart tar tiden vägen?! Eller ja, det är en och en halv månad kvar till jul, men vintern kom med stormsteg i helgen så nu är det snart dags att valla skidor (läs: snart dags för Mats att valla skidor) och då känns julen automatiskt nära. Mats försöker förövrigt göra mig till en skidfantast och kom för några veckor sedan hem med ett par nya stavar till mig. Jag tog mig ut på ett kort rullskidepass men det stannade där. Han får kämpa lite hårdare innan jag byter löparskorna mot pjäxor när det inte är snö ;)
 
Bild från i lördags efter att det snöat konstant i ett dygn. 
 
Om vi ska gå tillbaka till flytten så var mina första dagar i Norge inte så spännande. Gick ganska segt med jobbsökande och jag var som vanligt sjuk. Det vill säga att jag mest låg på soffan och plöjde serier eller tog korta promenader för att få komma ut och andas frisk luft. Efter att ha sökt jobb i en liten mataffär här i närheten och fick svar om att det var jag och 300 till som sökt en och samma anställning så började jag fundera på om det ens skulle vara möjligt för mig att få ett jobb här. Men det gick inte så lång tid innan det släppte och under en och samma vecka var jag på tre olika intervjuer. 
I två veckors tid hade jag två jobb jag pendlade mellan men just nu jobbar jag bara på SATS Elixia. Jag är anställd som "salg- og servicemedarbeider" men har också fått ta en del pass i Mini-Sats där jag passar barn medan deras föräldrar tränar. Det är ett jobb jag trivs med och det passar helt in i mitt beslut om att göra något helt annat detta året. För er som undrar över språket så går det bra! Jag förstår (nästan) allt men det dröjer nog ett tag innan någon kommer få höra mig prata norska... 
 
En väldigt fin septemberdag vid Oslo-fjorden.
 
När allt löst sig på jobbfronten så var oktober precis runt hörnet, och jag hade fortfarande inte blivit helt frisk. Det hade nu gått 10 veckor sedan O-ringen där jag dagen efter sista etappen blev riktigt sjuk. Under de sista fem veckorna av denna period hade jag ungefär hälften sjuka dagar. Jag var extremt trött, ont i halsen och huvudvärk lite då och då och till slut bokade jag en tid hos läkaren. De tog alla möjliga prover på mig för att få svar och när provsvaren kom tillbaka så såg allt självklart bra ut. Men det som framgick var att jag någon gång under perioden som varit haft körtelfeber(?!). Så att jag hade en trött kropp var inte konstigt. Statusen i just denna stund är ungefär densamma. Tränar några dagar i veckan, får ofta ont i halsen och då blir det vila igen. Som i lördags när jag tog mig till gymmet men kände direkt att något var fel och fick gå hem igen. 
 
Säsongen 2016 är slut och enligt FunBeat tränade jag cirka 300 h. Men mellan 1 november 2015 och 31 oktober 2016 har jag haft 40(!!!) sjukdagar och 40 vilodagar där de flesta av vilodagarna varit för att jag inte ska bli sjuk. Jag hoppas på att denna trenden snart vänder och att 2017 blir ett friskt år! Snälla tomten! 
 
Och avslutningsvis en till fråga som folk ofta frågar om: Hur länge blir jag här? Förhoppningsvis tills hösten 2018 då tanken är att börja plugga igen. Nästa höst är planen att göra praktik och jag hoppas på att hitta något här i Oslo. Oslo är en fin stad, även om kollektivtrafiken kan vara en av de sämre. Men det kan vi ta i ett annat inlägg :) 

4 augusti 2016

Hello Norway!

Allmänt

Vad som hänt sedan sist? Mycket. För att sammanfatta radikalt: En godkänd kandidatexamen, många fina soliga avslutande dagar i Göteborg, en studieresa till Paris (fick hela två hp), två intensiva veckor med körkortstagande och en vecka i Sälen med O-Ringen. Om jag hunnit jobba därimellan? Svar: Nej. Men att leva på föräldrarna funkar också bra :)
 
Kommer sakna min sambo och bästa vän Anna. <3
 
Veckan i Sälen blev långt ifrån lyckad orienteringsmässigt och det har jag mina fötter att tacka för. Återigen spelar de inte riktigt i samma lag då de tyckte det var lämpligt med skavsår aka köttsår från helvetet, men hem kom jag med en ytterligare fjärdeplats (tredje året i rad). Detta år i D21-1. Jag hade många fina etapper på G men heter man Agnes så brukar det aldrig gå hela vägen. Nåväl, min tid kommer. Kroppen kändes förövrigt riktigt på topp veckorna innan O-ringen där jag fick in fina löppass med Apladalens Löparklubb, OL med BSOK och ett intervallpass med syster, bröderna Andersson och Mackan som hittat hit från norrlandsskogarna. De som säger att Värnamo inte har några träningsmöjligheter har fel. 
 
Så, vad med livet nu då? Flytten till grannlandet gick i söndags så just nu sitter jag i en lägenhet i Oslos västra delar. Jag åkte dock på rejält med halsont efter sjätte etappen och har varit sjuk sedan dess. Så jag väntar fortfarande på att få ta på mig löparskorna och ta min premiärtur här runt i krokarna. Dagarna fylls istället med turer till Ikea, fix i lägenheten och jobbsökande. Planen i höst är ganska enkel: jobba och försöka träna lite mer. Att öka min träningsmängd från förra året kommer inte bli svårt alls så jag ser framemot lite snabbare tider både i skogen och i löpspåret. Om någon löpintresserad själ läser detta och vill ha sällskap så hör av er. Om någon icke löpintresserad själ läser detta och har vägarna förbi Oslo kan ni också höra av er. 
 
 
Just nu känns det iallafall som att valet om ett sabbatsår är ett väldigt bra val. Enda nackdelen är alla fina vänner som numera kommer vara ganska mycket mer än bara några hus bort.
 
So long!